Bjuder här på en kort summering om hur det kan gå till när The Lee's ska ut på turné...

Chevy Lee är ju som bekant sjukskriven på grund av växellådstrassel så denna gång blev det hyrsläp och bil som fick utgöra turnéfordon på vår resa till Östersund. För att vara på den säkra sidan hade jag bokat Statoils största släpvagn till denna uppgift. Det jag inte visste var att Statoils största släpvagn numera är större än en hästtransport. Senast vi hyrde Statoils största vagn var det en mycket mindre modell. Vi hade mer eller mindre fått plats med hela Chevy Lee i denna vagn.

Hur som helst så packar vi de prylar vi behöver ha med oss och rullar iväg mot Östersund. Redan i Ytterhogdal blir vi hungriga och svänger in på Knoppergården för en utsökt lunchbuffé. När vi sitter där å tuggar i oss av den goda maten slår det mig att min cymbalväska ligger kvar i lägenheten i Sveg. Panik! Att vända är inget alternativ eftersom vi redan är krafigt försenade. Här börjar ett frenetiskt ringande till höger och vänster för att försöka lösa problemet, vi måste ju ha cymbaler!

Till slut får vi tag på Micke, trummis i The Dead och Maximum taste, som bor i Östersund men för tillfället befann sig i Sveg. Som tur var hade han inte cymbalerna med sig till Sveg utan i replokalen på G:a Tingshuset i stan. Tur nummer två, P-O jobbar på G:a Tingshuset och kan släppa in oss i replokalen så vi kommer åt cymbalerna. Pust!

Kl 15:00 glider vi in i Östersund, får tag på cymbalerna och styr sedan vidare mot Stocketitt på Frösön där vi ska spela på ett bröllop. Vi tog troligen inte den snabbaste vägen till Stocketitt men efter en mindre flygtur med bil och släp över en fet vägbula så hittar vi till slut fram. Vigseln startar kl 16, vi hinner rigga färdigt precis i rätt tid innan brudparet glider in och vi avverkar våra första låtar för dagen. Inte varje gig Willie Lee's framför låtar av Lundell och Kent.

Resten av kvällen löper fint, bortsett frenetiska skrattanfall pga vissa bandmedlemmars oförmåga att hålla sig vakna under en del långa tal som hölls under middagen. Som tur är sitter vi inte med festfolket utan på en läktare ovanför men det gäller ju ändå att knipa käft, något vi lyckas med - med nöd och näppe. När man ska försöka kväva ett gapskratt kan det komma väldigt konstiga ljud från en människa, även om han är frontfigur i ett rock'n roll-band från Sveg.

Vi gör sedan en av våra bästa spelningar någonsin, trots uteblivet soundcheck och inlånade cymbaler (som för övrigt var helt grymma, tack igen Micke). Låtar som vi i vanliga fall är ganska trötta på fick helt nytt liv och det svängde på bra. Det var en riktigt trevlig rockabilly-bröllopsfest där brudparet Annika och Patrik strålade ikapp med den stjärnklara himlen utanför. Efter avslutat gig besökte vissa medlemmar drinkbordet där det fanns en hel del gott att hämta, mer än så törs jag inte säga. Vi avslutade kvällen med att sjunga Ring of fire i en spontan unplugged-version innan vi sedan styrde bil och släp hem till Sveg igen. Klockan halv nio på söndagmorgon landar huvudet på kudden på Mr Island street i Sveg och jag somnar lycklig.

Åter igen vill vi rikta ett stort tack till brudparet samt alla sköna gäster. Tack också till brudens far för det fina vykortet vi fick, det värmde verkligen!

Bjuder här på en kort summering om hur det kan gå till när The Lee's ska ut på turné...